svärd

See also: sværd

Swedish

Etymology

From Old Swedish sværþ, from Old Norse sverð, from Proto-Germanic *swerdą, from Proto-Indo-European *su̯r̥dhom, ultimately from *swer- (“to cut; to fester”).

Pronunciation

• IPA^(key): /ˈsvæːrd/, [ˈsv̥æːɖ]

• Audio:

  (file)

• Rhymes: -æːɖ

Noun

svärd n

1. a sword

Declension

Declension of svärd
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	svärd	svärdet	svärd	svärden
Genitive	svärds	svärdets	svärds	svärdens

Synonyms

• glav
• värja
• huggvärja

Hypernyms

• blankvapen (“edged or bladed weapon”)

Related terms

• bredsvärd
• huggsvärd
• sjörövarsvärd
• svärdbärare
• svärdfisk
• svärdformad
• svärdsdans
• svärdsegg
• svärdsfäste
• svärdshugg
• svärdsklinga
• svärdslilja
• svärdslukare
• Svärdsorden
• svärdssidan
• svärdsskida
• svärdsslag

 

References

• svärd in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)

Anagrams

• värds