sinom

See also: šinom

Serbo-Croatian

Noun

sinom (Cyrillic spelling сином)

1. instrumental singular of sina

Swedish

Etymology 1

Archaic masculine singular/all-gender plural dative of sin (reflexive possessive pronoun).

Pronoun

sinom

1. Only used in i sinom tid
   • 1541, Gustav Vasa Bible, Gospel of Matthew, 22:25

     När oss woro siw brödher / Then förste toogh sigh hustru och bleff dödh. Och effter han hadhe ingen sädh / leeffde han sina hustru sinom brodher.

     (pre-1906 spelling) När oss voro sju bröder; den förste tog sig hustru, och blef död; och efter han hade ingen säd, lefde han sina hustru sinom broder.

     Now there were with us seven brethren: and the first, when he had married a wife, deceased, and, having no issue, left his wife unto his brother:

Etymology 2

Archaic dative of sinn (“time, occasion”), same as the second element in någonsin.

Alternative forms

• sinnom

Adverb

sinom (not comparable)

1. Only used in tusen sinom tusen

References

• sinom in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• sinom in Svensk ordbok (SO)
• sinom in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• sinom in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)