överglänsa

Swedish

Etymology

över- (“over-”) +‎ glänsa (“shine”)

Verb

överglänsa (present överglänser, preterite överglänste, supine överglänst, imperative övergläns)

1. to show greater skill or performance; to outshine, to one up, to excel

   Lärjungen överglänste mästaren i svärdduellen

   The disciple outshone his master in the sword duel

Conjugation

Conjugation of överglänsa (weak)

	Active		Passive
Infinitive	överglänsa		överglänsas
Supine	överglänst		överglänsts
Imperative	övergläns		—
Imper. plural1	överglänsen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	överglänser	överglänste	överglänses	överglänstes
Ind. plural1	överglänsa	överglänste	överglänsas	överglänstes
Subjunctive2	överglänse	överglänste	överglänses	överglänstes
	Participles
Present participle	överglänsande
Past participle	överglänst
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

See also

• bräcka
• överflygla
• övertrumfa
• överträffa

References

• överglänsa in Svensk ordbok (SO)
• överglänsa in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)