rättfärdig

From Wiktionary, the free dictionary
Jump to navigation Jump to search

Swedish

[edit]

Etymology

[edit]

From Old Swedish rætfærdhogher, from Old Norse réttferðugr, from Middle Low German rechtverdich, source of German rechtfertigen, Danish retfærdig, Norwegian rettferdig.

Adjective

[edit]

rättfärdig

  1. righteous
    Kanhända finnas femtio rättfärdiga i staden
    Peradventure there be fifty righteous within the city (Genesis 18:24)

Declension

[edit]
Inflection of rättfärdig
Indefinite Positive Comparative Superlative2
Common singular rättfärdig mer rättfärdig mest rättfärdig
Neuter singular rättfärdigt mer rättfärdigt mest rättfärdigt
Plural rättfärdiga mer rättfärdiga mest rättfärdiga
Masculine plural3 rättfärdige mer rättfärdiga mest rättfärdiga
Definite Positive Comparative Superlative
Masculine singular1 rättfärdige mer rättfärdige mest rättfärdige
All rättfärdiga mer rättfärdiga mest rättfärdiga
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.
2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
3) Dated or archaic

Derived terms

[edit]

References

[edit]