förära
Jump to navigation
Jump to search
Swedish[edit]
Etymology[edit]
Borrowed from Middle Low German voreren. By surface analysis, för- + ära. Cognate of German verehren.
Verb[edit]
förära (present förärar, preterite förärade, supine förärat, imperative förära)
- (ditransitive, formal) honor, present someone with an award
Conjugation[edit]
Conjugation of förära (weak)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | förära | föräras | ||
Supine | förärat | förärats | ||
Imperative | förära | — | ||
Imper. plural1 | förären | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | förärar | förärade | föräras | förärades |
Ind. plural1 | förära | förärade | föräras | förärades |
Subjunctive2 | föräre | förärade | föräres | förärades |
Participles | ||||
Present participle | förärande | |||
Past participle | förärad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |