begnagan

From Wiktionary, the free dictionary
Jump to navigation Jump to search

Old English

[edit]

Etymology

[edit]

From be- +‎ gnagan.

Pronunciation

[edit]
  • IPA(key): /beˈɡnɑ.ɡɑn/, [beˈɡnɑ.ɣɑn]

Verb

[edit]

begnagan

  1. to begnaw, gnaw

Conjugation

[edit]

Descendants

[edit]
  • Middle English: *begnawen