överrumpla

Swedish

Etymology

From German überrumpeln (“to take by surprise”), from German rumpeln (“to rumble; to be noisy”). Cognate of Danish overrumple.

Verb

överrumpla (present överrumplar, preterite överrumplade, supine överrumplat, imperative överrumpla)

1. blindside (catch off guard)

Conjugation

Conjugation of överrumpla (weak)

	Active		Passive
Infinitive	överrumpla		överrumplas
Supine	överrumplat		överrumplats
Imperative	överrumpla		—
Imper. plural1	överrumplen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	överrumplar	överrumplade	överrumplas	överrumplades
Ind. plural1	överrumpla	överrumplade	överrumplas	överrumplades
Subjunctive2	överrumple	överrumplade	överrumples	överrumplades
	Participles
Present participle	överrumplande
Past participle	överrumplad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• överrumpling

See also

• överfalla
• överraska

References

• överrumpla in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• överrumpla in Svensk ordbok (SO)
• överrumpla in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)