överkäke

Swedish

Etymology

From över- (“over-”) +‎ käke (“jaw”).

Noun

överkäke c

1. upper jaw (maxilla)

   Synonym: maxill

Declension

Declension of överkäke
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	överkäke	överkäken	överkäkar	överkäkarna
Genitive	överkäkes	överkäkens	överkäkars	överkäkarnas

See also

• underkäke (“lower jaw”)

References

• överkäke in Svensk ordbok (SO)